Mer om Lidingöloppet och klassikern
Sex dagar har gått sen lidingöloppet. Jag känner mig sugen på att springa igen men ett knä känns inte helt ok och jag har tre lila tånaglar som ömmar, så jag väntar ett par dagar till och ser hur det känns då. Trots lite småkrämpor (hade ju kunnat vara mycket värre!!) så är jag väldigt glad att jag genomförde loppet! Jag fick gå en stor del, både för att jag hade varit så sjuk veckorna innan men även för att jag kort och gott inte hade tränat ordentligt. Ungefär halvvägs var jag väldigt less eftersom att jag hade ont och orkade inte springa, jag tänkte att det vore väl surt att få gå hela andra halvan och funderade ärligt talat på att bryta.
Tack och lov är man inte ensam under loppet så efter en stund fick jag sällskap av en man som också gick och efter att ha pratat ett tag och diskuterat reptider och diverse så kom orken tillbaka och jag kunde springa igen. Vid ungefär 9 km kvar till mål började jag prata med en annan kille, vi höll ungefär samma tempo och det var verkligen mycket roligare att ha någon att prata med så att jag inte tänkte på hur jävla ont det gjorde i fötter och ben. Han behövde gå ett tag men jag fortsatte springa då det ändå kändes helt okej men sen tog det bara stopp och jag behövde gå igen. Då var det inte så långt bit kvar och jag var så sur på att jag inte orkade komma igång igen. Men då kom killen ikapp mig och peppade till att jag skulle börja springa så då sprang vi de sista 1,5-2 km in till mål.
Ungefär 600 meter innan mål stod Michael och hejade vilket gav energi och på målrakan spurtade jag in i mål på värkande ben och med ett stort leende på läpparna! Jag håller fast vid att denna medalj är den som jag är mest nöjd och stolt över! Jag kan knappt fatta att jag har gjort tre fjärdedelar av en hel svensk klassiker! Även om mina tider på varje lopp inte har varit så bra (#skullehatränatmer) så har jag ändå genomfört varje lopp och kommit i mål! 300 km på cykel, 3 km simning och 30 km löpning. "Bara" 90 km längdskidor kvar...